Ståstorpsån

Ståstorpsån har sin upprinnelse i det sydskånska backlandskapet kring Klörup i norr. Ån rinner söderut genom jordbrukslandskapet och mynnar i Östersjön väster om Trelleborgs hamn.

I avrinningsområdet finns två mindre kommunala avloppsreningsverk som använder Ståstorpsån som recipient för det renade vattnet. I övre delen av avrinningsområdet finns Åmossarna, ett cirka 2 kilometer långt småvattensystem som ligger i och i anslutning till Ståstorpsån.

Åmossarna ligger i ett landskap med kullar och mindre sjöar som man brukar kalla dödisområde. Dessa bildades vid senaste istidens avsmältning då stora isområden kunde tappa kontakten med den sammanhängande isen, blev liggande i landskapet och så småningom smälte och resulterade i ett backigt landskap. Småvattnen har med tiden vuxit igen och i modern tid blivit föremål för torvbrytning, vilket gör att vi idag trots allt har öppna vattenytor. De delar av Ståstorpsån som rinner genom Åmossarnas småvatten omfattas av strandskydd.

Väster och söder om Åmossarna ligger flera bronsåldershögar av vilka flera även har fantasifulla namn som Tvehög, Prästhög, Nätthög, Kitthög, Skälhög, Gumehög, Skallhög, Grönhög och Skobohögen. I området hittades ett krumsvärd i brons från äldre bronsåldern (1700-1100 f.Kr). Svärdet som endast har en egg och inrullad spets har troligen haft en ceremoniell funktion.

I slutet av 1800-talet fick produktionen av sockerbetor sitt genombrott i Sverige och det anlades flera sockerbruk, främst i Skåne. I sydvästra Skåne har det en gång funnits fyra sockerbruk: Hököpinge, Trelleborg, Jordberga och Skivarp. Trelleborgs sockerbruk använde vatten från Ståstorpsån och Åmossarna med hjälp av en pumpanordning.