Östervångsparken

I början av 1937 beslutade stadsfullmäktige att överta ett arrende från lantbrukaren Johan Mattsson bestående av 37 410 kvadratmeter åkermark väster om Vångavallen. Längst i sydväst skulle 7 200 kvadratmeter av denna mark reserveras till utbyggnadsområde för kyrkogården.

I slutet av 1937 inkom Malmös dåvarande stadsträdgårdsmästare Birger Myllenberg med ett förslag till en ny park på den övertagna åkermarken. Kostnadsberäkningen för anläggandet var 65 000 kronor. Stadsfullmäktige beslutade i början av 1938 att anlägga parken som en del i att skaffa fram jobb till arbetslösa i Trelleborg.

Enligt Myllenbergs förslag skulle parken göras ”så allsidigt användbar som möjligt och med särskilt sikte på att barn och ungdom skola få riklig plats för att bedriva lek och sport.”, vilket man lyckades väl med då den används till detta även idag.

Enligt Myllenbergs förslag delades parken upp i nio delar: Huvudingången, Stora lekplanen, Barnlekplatsen, Kälkbacken, Blomsterträdgården. Serveringsplatsen, Utsiktslinjen, Norra delen och Trekanten norr.

Huvudingången

Huvudingången skulle, som idag, bestå av en gräsmatta med rosenrabatt. Gångarna flankeras av bokhäck och lindalléer.

Stora lekplanen

Stora lekplanen skålades och skulle vara tillräckligt stor för att kunna spela handboll på. På vintern skulle man kunna spola ytan för att skapa en isbana och gången runt om skulle märkas ut med 80-, 100- och 200-metersmarkeringar så att skolungdomen kunde använda den som löparbana.

Barnlekplatsen

Barnlekplatsen inramades av en bokhäck och skulle innehålla gung-, sand- och klätterlek.

Kälkbacken

Kälkbacken skulle skapa lite variation i topografin och utnyttjas som en utkiksplats och pulkabacke på vintern.

Blomsterträdgården

Blomsterträdgården var en gång som ledde till Serveringsplatsen från huvudingången. Längs med gången skulle det planteras blomsterrabatter mot en fond av idegran. Dessa idegranar har idag vuxit sig så stora att de skapat en tunnel mellan Serveringsplatsen och Huvudingången. Av blomsterrabatterna finns inte längre några spår. Idag är Blomsterträdgården den enda del av parken som inte går att känna igen utifrån Myllenbergs ursprungliga vision.

Serveringsplatsen

Serveringsplatsen bestod av en spegeldamm som skulle fungera som en plaskdamm för barnen, helt enligt 1930-talets funktionalism där städerna skulle tillhandahålla plaskdammar för att främja hygien och hälsa hos befolkningen. Den hårdgjorda ytan runt dammen skulle ge möjlighet till serveringar och en intilliggande ”lämplig paviljong” skulle byggas. ”Serveringsplatsen står genom en gång i bekväm förbindelse med Idrottsplatsen” enligt Myllenberg.

Utsiktslinjen

Utsiktslinjen var parkens huvudaxel och tillkom för att ge struktur och skapa en lång siktlinje. Gräsytan ramades in av ”brett pyramidalt växande almar med rakt genomgående stam och förgrening ända från marken”. Perspektivet avslutades i norr med en sittplats omgiven av pyramidpoppel.

Norra delen

Norra delen planerades med en stor gräsplan omgiven av blommande buskage och en rad pyramidpopplar mot Rännevägen.

Trekanten norr

Trekanten norr ansågs ha ett ogynnsamt läge i förhållande till resten av parken och skulle bäst användas som ”ekonomiområde med redskapshus, plantskola och kompostplats”.