Nationella minoriteter

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft 1 januari 2010; Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724).

Lagen om nationella minoriteter gäller i hela landet och omfattar samtliga fem nationella minoriteter; samer, tornedalingar, sverigefinnar, judar och romer.

Även en språklag (SFS 2009: 600) berör det finska språkets användning. Denna trädde i kraft 1 juli 2009, med svenska som huvudspråk, där bl.a. finska ingår som minoritetsspråk. Det folkrättsliga skyddet för minoriteterna och minoritetsspråken har sin grund i Europarådets minoritetskonventioner. Erkända minoritetsspråk är: samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.

Målet med minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna, stärka deras möjligheter till inflytande och stödja de historiska minoritetsspråken, så att de hålls levande.

Minoritetslagen innehåller även bestämmelser om förstärkt skydd för språken samiska, finska respektive meänkieli i de så kallade förvaltningsområdena. T.ex. innebär detta rättigheten att använda dessa språk vid skriftlig och/eller muntlig kontakt med myndigheter.

I förvaltningsområden har även enskilda rätt att få tillgång till äldreomsorg och förskola, helt eller delvis på något av de tre språken. Kommuner som i nuläget inte ingår i ett förvaltningsområde, kan ansöka hos regeringen om att få ingå i ett sådant. Trelleborgs kommun ingår från och med den 1 februari 2015 i förvaltningsområdet för finska språket.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?