Trelleborgs historia

Ingen vet riktigt hur länge det vandrat trelleborgare på vår jord, stadens äldsta historia är höljt i dunkel. Under tusentals år har det bott människor vid Östersjöns strand.

För mer än tusen år sedan reste vikingarna en ringborg i Trelleborg, en av två återfunna trelleborgar i Öst-Danmark. År 1257 nämns Trelleborg i skrift för första gången. Då trätte kungen och biskopen om vem som skulle få skatteintäkterna från handelsstaden Trelleborg. Tre år senare, 1260, gavs Trelleborg och Malmö som brudgåva till den svenske kungen när den danska prinsessan Sophia giftes bort med den svenske ädlingen prins Valdemar.

Under medeltiden spelade Trelleborg en viktig roll i den omfattande sillhandeln i Östersjön. Sillfångsterna var goda och många av dessa landades i Trelleborg och på Sydkusten. De tyska handelsmännen från Hansan kom seglande till Trelleborg för att byta sitt silver, saltet, mot havets silver, sillen. I skuggan av sillfisket blomstrade handeln. Många slags hantverkare slog sig ner i den byn vars låga halmtäckta tak låg längs den långa gatan ett stenkast från strandkanten. Långt bortifrån kom borgare och bönder för att göra affärer i Trelleborg.

Trelleborgs framgångar sågs inte med blida ögon av grannarna i Malmö. De beklagade sig gång på gång hos kungen i Köpenhamn. I april 1619 gav kung Christian efter för klagomålet och drog in Trelleborgs stadsrättigheter. Det var ett dråpslag mot den lilla staden - nu fick köpmännen och hantverkarna inte längre utöva sina yrken. De skulle tvingas att flytta till Malmö.

Men Malmöborna hade inte räknat med trelleborgarnas envishet. Somliga fortsatte med sin handel och sitt hantverk, trots högljudda protester. De magra inkomsterna drygades ut med bärgning av vrakgods. Ibland kunde det nog hända att trelleborgarna hjälpte ett och annat fartyg att gå på grund…. Vrakgodset bärgades sedan raskt för att via ett invecklat system föras norrut mellan gårdarna undan strandridarnas vakande ögon. Så småningom landade varorna i Malmö där de såldes.

Trots att trelleborgarna levde under svåra förhållanden slutade de aldrig att slåss för att återfå sina stadsrättigheter. Ett hopp tändes 1658 när Skåne blev svenskt genom freden i Roskilde. Men den svenske kungen Karl XI delade sin danske kollegas åsikt. Det fanns för många småstäder i det nya Sverige och därför fick Trelleborg förbli en fläck. Under århundradenas lopp kämpade trelleborgarna en ojämn kamp mot överhögheten. Varje försök att få bli stad eller åtminstone köping avslogs, oftast efter att Malmö lagt in sitt veto. Inte ens en flirt med kungahuset gav resultat - Trelleborg var villig att döpa om staden efter kronprinsen till Oscarsborg, bara man fick sina stadsrättigheter åter. Trelleborg anlitade också något så modernt som en lobbyist i Stockholm att jobba för sydskåningarnas sak.

På 1840-talet blev Trelleborg köping, 1867 fick så staden sina stadsrättigheter åter. Efter 248 års förnedring blev Trelleborg åter en stad. Lyckan var stor, nu kunde det lilla samhället vid Östersjöns strand ta ett stort kliv in i framtiden.

Utvecklingen lät inte heller vänta på sig. Järnvägarna drogs fram över Söderslätt, inalles fanns fyra järnbanor som utgick från Trelleborg. Hamnen byggdes ut och 1897 startade postångartrafiken mellan Trelleborg och Sassnitz. 1909 togs tågfärjan Drottning Victoria i trafik, följt av sin moatjé Konung Gustav V ett år senare. Idag är Trelleborg Sveriges näst största hamn med en årlig trafikmängd på mer än tio miljoner ton!

Johan Kock tog i seklets början initiativ till en lång rad industrier i Trelleborg. Såväl multinationella Trelleborg AB som Akzo Nobel Inks och DUX har sina rötter i den framsynte industrimannens företag. Johan Kock startade också bland annat glasbruk och bryggeri i Trelleborg, samtidigt som han drev släktföretagets brädgård och spannmålshandel. Idag har Kocks bytt namn till Optimera. Företaget torde vara det äldsta igångvarande i Trelleborg, och kunde fira sina 175 årsjubileum ett år för sent, år 2000.

Text: Ingrid Wall

Hjälpte informationen på den här sidan dig?